Titta!

Något har hänt. Sen jag kom tillbaka från Laggarbo säger pappa att jag blivit större. Mentalt lixom. Hänga på armen har jag tröttnat på för länge sedan. Jag har blivit lite lugnare. Min nya grej är att sitta med vid bordet och titta på när mamma eller pappa äter.

Favoriten är när jag sitter i pappas knä. Vi sitter vid bordet mitt emot mamma som äter. Då har jag första parkett: Hon stoppar in maten i munnen. Tuggar. Sväljer. Tar en tugga till. Dricker lite vatten. Sen kanske hon äter något igen. Jag sitter som fastklistrad! Man vet ju aldrig riktigt vad som ska hända här näst. Dramatiken är total.